STUDENTEN 2018
Godkväll!!! Hur är läget med er idag? Själv är det faktiskt rätt bra. Vet ni varför?? Jo det ska jag ta och berätta för er nu faktiskt. Jag tog nämligen studenten i fredags!!! Började morgone med champange frukost klocan sju hos bästa Matilda i ödåkra. Där var vi i 1h och 30 min innan vi åkte till sundpärlan som är där vi var hela dagen och där vi sprang ut. Så fem över nio så skulle vi fotas och sen hade vi två timmar till vi blev insläppta till lunchen. Där blev det utdelning av stipendium och underhållning. Klockan 1 var det sen dax att springa ut 1 av 2 gånger. Där ute sog våra föräldar och skrek lika mycket som vi gjorde. Jag grät också av glädje precis som vanligt haha. Vi träffade vår familj ungerfär 5 min sedan så gick vi tsm med
hela skolan ner till kärnan där vi sen klockan tre skulle springa ner för trapporna och sen vidare till dett bästa på hela dagen så enligt mig är flaket. Asså så kul det var att åka flak, alla stog och hoppade och skrek av glädje. Lyckligaste dagen helt klart. underbar känsla. När vi åkt flaket så gick jag, pappa och Jesper hem för att jag skulle hämta umbyte och duscha snabbt för var svettigt. Sen tog vi bilen och åkte hem till billseholm där hela släkten stog och väntade på mig. Blev glad över att alla var där. Sen var det fest hela kvällen. Pappa höll tal för mig som gjorde mig jätte rörd. Ska säga det också att jag HATAR att gråta inför folk och så har det alltid varit men när pappa höll talet så sprack allt och jag började storböla haha, bara av glädje. Klockan 1 så åkte vi hem och när vi sen kom hem så gjorde jag och Jesper ve oss och la oss i sängen. Vi somnade direkt..
Åå där var min fantastiska dag slut. Önskade verkligen att jag skulle kunna berätta för er hur mycket denna dagen faktiskt betyder för mig, det är något enormt.
Tankarna som går nu efter studenten är många! Vad ska jag jobba med, hur känns det och så vidare. Och ska jag vara helt ärlig så vet jag faktiskt inte alls vad jag vill jobba med just nu, det ända jag faktiskt vet är att jag ska jobba med något iallafall. Ska besöka Arbetsförmedlingen nästa vecka och då får vi se vad jag kan komma fram till då. Men bra blir det oavsätt. Jag lovar att uppdatera när jag vet lite mer om jobb och vad jag tänker mig i framiden. Allt är bara så nytt nu så har inte hunnit börja tänka på jobb än för tänker på allt annat. Där finns såååå mycket tanakar om allt mitt lilla huvud kan ni tro!!
För mig så har studenten inte bara blivit en helt vanlig student utan jag har fått kämpa genem blod och tårar för att i fredags kunna stå där jag är idag!! Det är inte så att ni ska behöva tycka synd om mig men vill bara förklara allt för er. Skola för mig har alltid varit enormt jobbig, har haft svårt att koncentrera mig i skolan och har inte hängt med i studierna. Har under lågstadiet haft lärare som intae riktigt trott på mig och särbehandlat mig och sänkt mitt självförtroende. När jag gick där typ 3/4 och uppåt så insåg mina lärare att jag hade svårt i skolan och istället för att kämpa med mig så började dom till sluta att plocka bort lektioner och att jag inte skulle göra dom. Så lektioner försvan och ja satt på lektionerna och kolla på när dom andra fick läxorn medans jag inte fick det för att nä men Amanda kan inte så inte lönt att vi ger henne några uppgifter. Hur tror ni jag kännde då??
Men i alla fall! När jag sen började sjuan så började jag på ny skola och fick nya lärare. Och då ska man ju läsa engelska som var en av dom lektionerna som plockades bort på lågstadiet. När jag gick i 5an gick jag även hos kurator ett år för blev psykiskt dålig. Jag gick och snackade med henne och hade möten med lärare också.
Sen började jag sjuan och då förväntar ju sig dom att man har fått en grund en bas när man börjar sjuan men den grunden hade jag inte fått så det blev ju att jag inte hängde med på lektionerna alls. Men fick såå bra hjälp på skolan av lärarna och specialpedagoger. gryma.
Så sen gick dom tre åren snabbt och jag gick från 4 F i 7 till 1 F 9 vilket var engelskan. Grymt tycker jag.
Jag började gymnasiet sen och första året där började bra men allt vänd efter ett några månader!! Började läsa alla kurser och lärde känna massor av nya kompisar. Blev bra vän med många men blev ju även drama som alltid, ni vet tjejer.
Men sen började mitt helvets år efter 3 månader drygt.
Allt började med att jag blir ledsen varje dag jag går till skolan och bara vägrar.
Sen kommer nästa steg, jag slutade äta på morgonen. Sen slutade jag äta helt istället och då gick jag ner 5 kg.
Jag började bli yr varje dag och mådde illa, då började mamma och pappa också att fatta att något inte var rätt även mina lärare. Så jag pratade med skolsköterkan och fick tabletter för att jag skulle kunna äta. Men nej det blev inte bättre. Till slut hade det gått så långt att jag kräktes upp allt det jag stoppade i mig och jag kräkte VARJE dag både i hemma och under skoladagen. Då kopplades psykolog och kurator in för att jag blev så sjuk. Jag var rätt för att träffa folk, pratade inte med någon. Hade ångest och panikattacker dagligen. Så fick till slut plugg lite på distans och sen började vi trappa upp och jag fick gå i skolan några timmar i taget, sen en halv dag och tills slut kunde jag börja gå i skolan hela dagar. Det gick sakta men säkert fram. Så efter ett halvår så kunde jag börja gå i skolan ordentligt igen.
Så som ni fattar så har jag varit med om en del genom skolgången och det är därför som just studete har betytt så otroligt mycket för mig. Hade jag inte haft det folket runt mig och att jag spelade teater och hade mina hästar så vet jag inte vart jag hade varit idag.
Så TACK till alla er <3
ÄLSKAR ER
